KL Auschwitz I & KL Auschwitz II Birkenau

På tisdagen var det alltså dags för resans mål: KL Auschwitz. jag hade inga direkta förväntningar inför "besöket", men lite nervös var jag allt. Jag var också lite rädd att endel av våra...reskamrater (treåringar är ett ord som passar bättre, men iallafall) skulle bete sig som svn även där, men så pass mycket vett hade de tydligen.

jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det hela, det var så stort och så mycket att ta in. Tänk dig att du tittar på något som är så stort att du inte kan fånga allt med en blick, och inte se vart det slutar. Föreställ dig sedan att något är ännu större än så. Ha sedan i tanken att det du ser är litet, i jämförelse med hur många människor som hölls fågna där på en och samma gång. Då ser du det.

Jag hade trott att jag skulle få jättemycket ångest och må jättedåligt av allt det jag fick se, men faktum är att jag väntar fortfarande på mitt sammanbrott. Det känns nästan ännu  hemskare; Att inte känna någonting alls. Kanske kommer jag om många många år vakna en natt och skaka av gråt för att jag tänker på allt jag såg. Time will tell.

Om det blir en resa dit nästa år ska jag följa med en gång till. Dels för att jag blev så kär i Polen, och els för att våran guide hade så brottom och sprang igenom allt så att jag känner att jag inte fick se allt. Jag tycker att de som kan ska ta chansen att åka och se Auschwitz. Även om jag inte fått det väntade sammanbrottet så har det gett mig en (ännu) djupare förståelse för människans ondska. Man kan känna sig lite närmare förståelsen att det faktiskt har hänt, och förstå att man måste göra allt i sin makt för att förhindra att det händer igen.



































Jag har fler bilder men jag har inte hunnit sätta mitt namn på dem än så jag lägger inte upp dem än.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0