Solkatt.




Somrig solkatt.


Mr. President Barrack Hussein Obama

Jag satt på golvet och lyssnade på talet i radio förut.
Mannen har en sådan stor press på sig, men jag tror på det här. Jag tror på honom. Jag tror att det är rätt man på rätt plats. Må vara att även han är kristen och patriot, om än i mindre skala än vissa, men det hittar man nog knappt någon amerikan som inte är.

Jag tror verkligen att det kommer gå vägen, jag tror knappt att jag tvivlar en sekund.




I vilket fall så hade jag, ÅTER igen, ett långt kapitel att sätta på pränt här, men gissa vad? Jag glömde allt! Just nu. Just precis nyss! Nåja, det tar jag igen nån gång när jag faktiskt MINNS vad jag vill skriva.
Hursomhelst så blir det party i metallstugan igen till helgen. Inte mindre än TRE artonårsfester ska firas: Jennifer, Simon, Sophia.



Crowfeet.




My crowfeet; let me show you them.
Foto: Jag




Jag har lekt lite med bloggens utseende nu, jag är inte riktigt nöjd, men det får vara så länge.

Bildens namn fick mig förresten att tänka på en rad ur en av pappas låtar:
"Crowfoot crowfoot, why the tears; you've been a brave man all these years."
Minns tyvärr inte mer ur den, men den handlade om någon gammal indianhövding i slutet av deras era, tror jag.




I seriously were starting to believe you were going to live forever.






Vila i frid, älskade Lakritskanin <3

16/1 - 09 Uppnådde den aktningsvärda åldern av...runt 12 år.












Parus Major.



Foto: Jag


Sagor för barn som är vuxna nu.

Jag känner på mig redan nu att detta inlägg kommer att dra iväg i storlek. Jag vet massa som jag vill skriva, fast när jag väl ska till att skriva det så glömmer jag oftast mer än hälften; låtom oss se hur mycket jag får ner idag.

Alldeles förut tittade jag på Kalla fakta (tror jag att det var). Det handlade om hundar som transporteras från Spanien till Sverige med hjälp av en "ideell" förening. Den säger sig iallafall vara det, men det tjänas en massa pengar på det i hemlighet. Man har en hemsida där man säger att man är en förening som vill hjälpa gatuhundar att få ett bättre liv - på hemsidan får folk från Sverige (och andra länder) adoptera dessa. Där kan man också donera pengar till fästinghalsband och hundkojor - som hundarna sedan aldrig ser röken av. De kommer till Sverige i burar, trångt, trångt packade med flera hundar i varje. Hundarna har (inte alltid, men i många fall) en sjukdom som heter Leishmania. Den börjar som skabb och jobbar sig inåt, den betyder livslång och dyr medicinering för hunden. Sjukdomen är dödlig och smittar även mnniskor. Hundarna har pass och falska veterinärintyg. Föreningen kallas Julie Rescue, och kvinnan bakom det hela, Julie, har cirka 200 hundar på sin bakgård. Dessa är sjuka, undernärda och förökar sig hejdlöst. Hon förnekar att hon tjänar så mycket på det men det har man tydligen kollat upp.

Detta lär ju inte vara det värsta av liknande fall, men det fick mig, än en gång, att haja till på vilka svin människor kan vara. vad folk gör för pengar! Man blir inte annat än deprimerad.


Till mindre deprimerande saker; Idag under mediatimmarna gick jag och Stuna till Ekorren för att hämta tyger till våra nunnedräkter (rekvisita i den kommande Bondfilmen). Jag fick höra en hel del om vad som är planerat för den gamla biograflokalen Fasaden. Att där skulle hända något nytt visste jag ju, men inte så mycket mer än så. Det ska i vilket fall bli ett ställe för (ung)kultur. Bland annat ska man kunna spela in sin musik där, det ska sättas upp musikaler, där kommer att finnas fotostudio och annat media-utrymme. Där kommer så småning om också att hållas en skräckfilmsfestival - klart att vi ska göra ett bidrag! (Då kanske jag får användning för mina kunskaper i...grov, död make-up. Haha.) I vilket fall så ska vi förresten fotografera på kulturnatten den 31:a, som betalning för tygerna. Det ska bli lite kul.

Nu ska jag återgå till min historia - jag ska chatta med någon från ett annat land och fråga vad de vet om Sverige...Än så länge har jag bara hittat en massa pervon och en nörd som vet att man spelar massa CS i Sverige.

Sedan sist så har jag också färgat om burret - Natalie färgade mig svart och turkos. Fast det ser mer grönt ut in real life. Jag trivs i vilket fall jättebra! Rosa-Turkosa! Jag ska nog slänga upp en ny header nån dag snart, typ imorrn. Det märks!

...Något mer som är negativt är att min älsklings-Dooding har ont i sin fot, jag hoppas verkligen att han blir bra snart. Det gör ont i mig bara att se det <3





 

Prov på grov, död makeup.
Foto/MUA: Jag
Modell: Mattias Brodin






 

Jag har kommit fram till att strössel är gott till yoghurt. Det är chokladkaka också.
Erkänn att det ser gott ut!





Nya färgen.
Det är som sagt var mera grönt IRL.
Förresten så har jag nästa färg klar för mig redan.




Här är det ju turkost iallafall.



Jag är 40 år från döden, enligt dagens statestik.


En ordblind liten cowboy
styr världen från ett land
där den kristna vita högern
och NRA går hand i hand
och vi dansar efter pipan
göder feta underbarn
med en bigmac framför tv:n
som en äkta amerikan


Malin visade mig extraverser från Kents livespelningar idag. Jag blev faktiskt lite tagen.
Jag tycker att Kent har väldigt bra, starkta och sanna texter. Jag har kanske inte hört så mycket, men ändå. Det är bara inget jag brukar lyssna på. Jag har kanske lite för klent psyke? (Haha, Killswitch in my heart!)
En sak är iallafall säker; Jag är alldeles för känslig. Jag gråter jämt, tycker jag. Oftast av frustration och ilska, men naturligtvis även när jag är ledsen...Oftast allt på en gång faktiskt. (Fast man kan väl vara känslig utan att böla? Ja ja, jag orkar inte med några hårklyverier nu.)








Jag älskar min Dooding <3



Becoming what I've always been...




...Sanguinarian.

RSS 2.0