Two weeks





Forever in your hands

Nu har jag varit hemma i några dagar.
And how does that make me feel? Blandade känslor, faktiskt. Både skönt och jobbigt att vara hemma. Men jag behöver inte oroa mig, på måndag drar jag HULTSFRED med mina kära vänner i Camp Hårig flint. (FITT, jag skulle ju ta mig an campflaggan...hm.) Just nu är jag inte så himla sugen på att åka, men det kommer ändra sig bara jag kommer iväg. Det vet jag. Precis så var det förra året inför Arvikafestivalen.

Appropå festivaler; Metaltown var så jävla awesome, ungefär lika bra som förra året. Jag tyckte inte att årets lineup var lika bra som förra året, men awesome, det blev det. Disturbed var så sjukt bra, detsamma gällde All that remains och Dead by April, och Slipknot...och det andra vi såg. Om det skulle finnas intresse för att se bilder ifrån Göteborg (city of satan) och Metaltown kan man kolla på min Bilddagbok för fler.

Just nu dricker jag Lidelcola, och det är gott. Godare än den syntetsaft som även finns i skåpet (även den från Lidel, ekonomisk? Javisst, ibland). På radion spelar de Ace of spades, I like it!
...Och nu ska jag försöka ringa Malin the Skoog igen.






All That Remains

Följ Phil Labontes Twitter!
twitter.com/philthatremains



RSS 2.0