Gdynia-Sucha Beskidzka

Vaknade på ett golv i en vilstolshall, klockan 06:30, svinkall.
Vi gick upp några däck för att äta frukosbuffé och VID MIN GUD (om jag hade haft någon), det var himmelskt! Vi åt och vi åt och vi åt. Man satt där och önskade att man inte någonsin skulle bli mätt! Första gången det någonsin hänta, tror jag.

Anyway, när det var dags att gå iland var det två stycken som supit bort sina skor så att de fick bli burna iland... Hur lyckas man? Vi kom ombord på bussen och de flesta la sig att sova, men inte jag, jag var alldeles för nyfiken och ville titta på Polen. Och jag blev inte besviken. Jag blev kär. Där var så vackert! De flesta andra tyckte att allt var så fult och tragiskt, och visst var det tragiskt. Men det var en vacker tragik. Husen var så slitna och nedgågna, så gnagda av tidens tand. Det var så vackert!

Vi stannade i en stad som heter Wloclawek, där vi åt Polska varma smörgåsar (Zapiekanki) och handlade på Lidl. Fatta chocken när man kommer in på affären och den är fylld av sprit! Faktum var att alla affärer och macker var fyllda med alkohol. Och det var 16års gräns. Iz nice. I vilket fall, jag köpte inget just då, bara yoghurt.

Vidare åkte vi tvärs över hela Polen och stannade på olika macker och så för toa-pauser, men jag vet inte vad alla ställen vi stannade på hette. Runt nio på kvällen kom vi fram i Sucha, till det Hostel där vi skulle bo. Vi det laget mådde jag rejält illa och kunde inte äta det minsta av spaghettin och soppan vi fick till kvällsmat. Jag brukar inte bli åksjuk, men då var jag det. Våra rum och badrum var jättefina och efter en kvick dusch somnade jag direkt jag la huvudet på kudden.



Sleepyheads på bussen.




















Ack så slitet, men ack så vackert.

 
My dear reskamerados i Wlocklawek.






























Mitt bland allt tvättmedel och mat...





Hagfors-Karlskrona-Gdynia

Den 22 (I söndags det vill säga) klockan halv elva startade vi alltså våran resa mot Polen. Bussresan var inte alls lika dryg som man kunde väntat sig, utan gick ganska fort. Det enda riktigt jättedryga jag kan komma på var att de drog på Ronny & Ragge ett tag, vilket jag finner ungefär lika kul som en pöl med spyor. En del söp i bussen, och det tycktes mig konstigt att börja dricka elva på morgonen men visst, whatever.

När kvällen kom och vi var framme i Karlskrona tog vi vad i skulle ha med på båten och gick ombord. Där fick vi äta färglös (men fullt ätbar) mat. Där fanns en typ av nattklubb där vi alla satt och drack - vissa mer, vissa mindra. Jag drack god Irländsk whiskey. Haidie och Marre gick först och handlade, och när de kom tillbaka sa Haidie "De kollar inte leg för någon, du kan nog gå och köpa själv". Fine tänker jag och köar länge och väl, och när det sedan är min tur så ber bartendern mig att visa leg! Oj vad jag kände mig liten! Iallafall så bad jag Julia att köpa mig en whiskey och hon gick för att göra det. Bartendern sa till henne att han visste att hon inte skulle ha den själv, och att om hon drack upp den skulle hon få en ny gratis. Jag drack upp whiskeyn och hon gick bort med det tomma glaset. Bartendern höll vad han lovat och jag fick en ny. Två till priset av en; Gräjt!

Jag, Natalie och Marre gick och la oss tidigt och jag sov riktigt dåligt. Vilstolarna vi blivit tilldelade var hur obekväma som helst så vi la oss på golvet, det var svinkallt må jag säga. Men efter halva natten fick jag låna Natalies tröja och då blev det bättre.



Jag har inga bilder från båten, men det finns säkerligen att se på haidies facebook:
http://www.facebook.com/people/Haidie-Pettersson/833290441

In Polen with hounds and hookers.

Klockan tre imorse stod vi åter på busstationen i Hagfors, efter en mycket intensiv resa till Polen och tillbaka. Det var inte något kärt återseende, jag hade gärna stannat borta längre och jag blev nog kär i Polen. Trots diverse svin så har resan överlag varit bra. Jag ska göra flera lite längre inlägg om resan och dess olika delar så fort jag känner att jag har tid, och det har jag inte just nu. Eftersom jag tog ungefär 852 bilder så lär jag lägga upp en del av dem också.
Jag skulle ha gått till skolan idag, men orkade helt enkelt inte. Jag somnade direkt jag la huvudet på kudden inatt (vid halv fem imorse) och vaknade två minuter över tolv idag. Jag kan inte säga att jag är utvilad, men jag är iallafall inte akut trött.


Celtic dreams.


Aequitas, Veritas, Eqalitas

Now you will receive us.

We do not ask for your poor or your hungry.

We do not want your tired and sick.

It is your corrupt we claim.

It is your evil that will be sought by us.

With every breath, we shall hunt them down.

Each day we will spill their blood 'til it rains down from the skies.

Do not kill, do not rape, do not steal; these are principles which every man of every faith can embrace.

These are not polite suggestions. These are codes of behavior and those of you that ignore them will pay the dearest cost.

There are varying degrees of evil. We urge you lesser forms of filth not to push the bounds and cross over into true corruption, into our domain.

For if you do, one day you will look behind you and you will see we three and on that day you will reap it.

And we will send you to whatever god you wish.


And Shepherds we shall be, for Thee, my Lord, for Thee. Power hath descended forth from Thy hand, That our feet may swiftly carry out Thy command. We shall flow a river forth to Thee, and teeming with souls shall it ever be. In Nomine Patris, et Filii, et Spiritus Sancti.



Auschwitz.

Imorgon åker jag till Poland.
Nu är det verkligt. Nu är det allvar. På riktigt. Om bara några dagar får jag se Auschwitz.
Det är stort, det är det.


Men, just nu, måste jag fortfarande ägna mig åt värdsliga ting. Som att packa. Jag har liksom inte  gjort det än, och klockan är fyra. Men kläderna jag ska packa ner tvättas this very moment så det är svårt, kan jag tala om. I övrigt har jag tillbringat dagen med att baka pizzabullar (fast det blev typ...pizzaknyten) och fixa i stallet. Igår kväll var jag hos Natalie och vi såg (tillsammans med Algot, Christian, Jennifer och Offer) på Schindlers list. Vi var tvugna att göra det innan vi åkte och jag tyckte den var bra, men seg. Tre timmar lång, goddamnit!
























And shepherds we shall be,

For Thee, my Lord, for Thee. Power hath descended forth from Thy hand,
That our feet may swiftly carry out Thy command.
So we shall flow a river forth to Thee
And teeming with souls shall it ever be. In Nomine Patris, et Filii, et Spiritūs Sancti.



Together we are what we cant be alone.

Igår var det fredag.
Jag var (är) sugen på att festa, men eftersom de människor jag brukar parta med ska till norge, fira tvåårsdagar och så vidare så var det inte så mycket att göra åt. Jennifer hade en idé om att vi skulle sätta oss och supa hemma hos far hennes, men eftersom den idén stannade på just idéstadiet och jag inte hörde något mer om det så hade jag inget planerat för gårdagskvällen. På impuls ringde jag till min vän Fanny och vi liftade med min snälla Bapi in till hagfors och köpte godis. Sen kollade vi på Swimfan som var en...mindre bra film.

Hur som helst; Jag åker till Polen om mindre än en vecka (Herregud, jag stavade det 'Pålen' först. Vad är det för fel på mig?). Det känns AAAAH! ungefär. Vi ska filma och ta kort, jag kan med glädje göra både och men eftersom somliga reskamrater är vrånga så får vi väl se hur det blir. Jag vill i vilket fall inte filma enbart, eftersom jag har med mig egen kamera och tänker fota med den. Det är ju tid kvar så det blir nog bra. För den delen måste jag tänka på mat och kläder också... Sedär, nu blev jag stressad.







...Men hur skulle det ske?



Ny hårfärg!
Svart och grå/vitt.

Med en clementin som smakar lingon.

Jag har alltid önskat att jag kunde beröra folk djupt med bilder, jag har alltid önskat att jag med finess, finurlighet och flinkt kunde uttrycka mig i ord. Men jag är inte så bra som jag skulle vilja. Det är bara att erkänna för mig själv; Jag är en riktig jävla äcklig medelmåtta... Men jag har förmågan att älska och ta till mig och, hoppas och tror jag, är älskad av andra som har tagit mig till sig... Så länge det finns så går det ändå! Det räcker egentligen alldeles utmärkt! ...Och så har jag roligt också!

Appropå att ha roligt; I fredags var jag, tilsammans med mina nära och kära, i Brostugan och festade. Jag blev precis lagom drunken, röjde loss och hade den roligaste kvällen på länge! Jag fattar inte var jag har missat! Men så går det när man börjar sitt liv vid sexton års ålder... Nu låter jag mest som en tragisk fjortisjävel, men DRICK FÖR FAN! Vänta inte! Att jag överhuvudtaget säger detta förvånar mig och många andra, då jag bara något år från nu befann mig under icke-drinkarnas baner, men det är så det är. Jag är pinsam, men positiv!

Min Dooding. Min älskade Dooding.
I helgen kom hovslagaren (en ny, IGEN, men en bra en denna gång. Den behåller vi). Han filade lite på min älsklings fötter och rådde oss att ringa veterinären, och så gjorde vi. Zoltan kom igår och Doodingen fick en smärtstillande spruta. Sen fick vi smärtstillande i pulverform, som han ska ha till kvällsmat varje dag. Till helgen kommer hovsagaren igen och Doodingen får specialskor, så det går vägen denna gången med. Det tror dock inte gubben som äger gården stallet står på. Han kom och sa att det fanns en shettismärr på tre år jag kunde få istället. Att han ens har mage! Jag kunde ha slagit honom gul och blå, men hallå, lite självbehärskning har jag...ibland. Fast inte när det gäller blogginlägg märker jag. Brutalt stort som alltid.




<3

RSS 2.0