Lite Stockholm syndrome.

Nu är det for real.
Det kommer förmodligen aldrig kännas for real, känslan jag har av att jag vilken dag som helst ska åka hem till Doodingen och alla andra kommer förmodligen inte försvinna.
Men det är for real.

Senaste veckan har jag bara umgåtts, umgåtts och umgåtts med vänner, familj och hästar. Jag har inte haft tid att tvätta håret ens (torrschampoo for the win!). Men det har varit underbart. I torsdags hade vi en "sista natten med gänget" (på ett tag, might I add!). Det var oh so cozy. Lite kaos, lite galet, en del jobbigt, men over all oh so cozy. Och så fick vi världens finaste present av Malin, en bok med bilder och fina citat. Jag sover med den alldeles brevid sängen och tänker fortsätta fylla den med minnen som vi skapar tillsammans från och med nu, mina kära vänner ♥

Hanna leker häst?

Och den är är bara hjälplöst klockren!

 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0