Above all.

Det slog mig att det finns så mycket jag glömt. Så mycket som har hänt. Så mycket som jag gjort, som andra har gjort och som jag har varit med om som inte längre ligger längst fram i minnet. Som jag måste anstränga mig för att hitta. Det är konstigt. Och lite sorgligt.

Det får mig att tänka (hela tiden, om nästan allt) att "det kanske kommer en dag när jag inte kommer ihåg det här". Och det känns hemskt. Det får mig gråtfärdig och klump-i-halsen-ig.

Jag vill minnas allt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0