Telephone.

 

S
o here we are.
Sista lediga dagen fram tills söndag. Märk väl, DAGEN. Jag ska ju jobba ikväll.

Med andra ord, ikväll går jag in i radioskugga fram tills...typ lördag kväll. Det slog mig precis att det gör mig otroligt olycklig att jag jobbar i helgen eftersom det är rallyhelg där hemma i skogarna. Störda norskar, galet festande och snö. It breaks my heart att jag inte kommer vara där och ge järnet tillsammans med mina kära vänner. Jag vet att speciellt Malin är mycket olycklig över att jag inte kommer, that makes it all the more hard. Jag ÖNSKAR VERKLIGEN att jag kunde! Jag saknar er alla mina nära/kära! Mer än ni anar! Dessutom saknar jag Mama & Bapu. Och Dooding & Nappa! Och Sissen & Kisu! DOODING! ♥ Jag dör!

Det här är anledningen till att jag inte tillåter mig att känna saknaden fullt ut. Då bryter jag.

MEN! Nu ska vi inte vara sådana! Det är fint väder ute och jag ska ta en promenix. Jag slänger säkert upp något mera under dagen. Det är trots allt kvar ett antal timmar innan klockan är 18.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0