För sådana som du bär aldrig på något som går att förlora.


T
vå röster ifrån att bli vår lilla stads lucia en gång.
Det fanns de som senare sa att redan då var synas det enda hon ville.
Sa att jo visst var det väl egentligen hon som vann men hur hade det sett ut med en lucia som hon?
Vad tänkte du? Vad visste du? Att det fanns något du tyckte om men förstått att du alltid skulle befinna dig två röster ifrån?



Nej. Det är inte min text. Den är heller inte skriven om mig. Inte heller för mig (eller ja, kanske ovetandes). Det är några rader ur novellen "Stjärna" av Per Hagman. Men den skulle lika gärna kunnat handla om mig. Jag hamnade lite i chock när jag läste det faktiskt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0