NEVER AN ABSOLUTION

Jag pluggar.
Jag skriver essä.
Jag har insett varför jag inte gillar essäer; De ska ju handla om någonting allmängilltigt. Jag vill inte vara allmängilltig. Jag ÄR inte allmängilltig. Jag vill inte stå tillbaka för ämnet i min text. Det ska vara jag och jag och jag och jag. Nej, inte riktigt så kanske. Men ja ska ta ett exempel; I en essä förväntas man vara självkritisk -missförstå mig inte, DET är jag fan så bra på- och idag i skolan hade vi en uppgift att skriva en liten text om varför man är tråkig och ointressant. Eftersom det tydligen var en bra dag för mig kände jag mig väldigt opponerande till detta påstående. Det var väl bara en uppgift egentligen, en i raden av övningar på essäns olika element, men fan heller. Jag är många saker men JAG ÄR VARKEN TRÅKIG ELLER OINTRESSANT.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0