So take a little cue from a jealous lover.

Läser en massa blogginlägg, texter och annat om folk som har haft jobbiga och kaotiska jular. Jag tror inte att jag kan förstå det riktigt. Jag har alltid varit spared från knasiga jular. Jag kan inte komma ihåg att de har varit annat än bra faktiskt. Jag har spenderat alla mina jular utom två hemma på mysiga Ängåsen med mor och far och djur.

De enda jularna jag inte firat i mitt kära barndomshem är förra julen, då jag förljde med Hunbun och hans föräldrar till Iggesund utanför Huddiksvall för att fira jul med hans mormor i hennes stuga och en gång när mormor var sjuk åkte jag och mamma till Finland över jul och nyår. Även fast mormor var dålig så hölls modet uppe och jag minns det som en bra jul. Kanske var det för att jag var barn som jag inte riktigt kunde greppa det hemska och tyckte att mormors rullstol mest var kul att sitta och läsa i och att mormor, trots sjukdomen, var väldigt söt med några glittriga stjärnor i pannan. Det är klart att jag förstod att det var hemskt och dåligt, naturligtvis, men på nåt sätt så minns jag det ändå som fint och bra.

Jag känner ofta att mycket fattas och att jag inte räcker till eller någonsin kommer att komma någonstans. Att jag aldrig kommer att bli någon, för att jag saknar både talangen och pengarna. Men jag har en familj: Jag har mina fantastiska föräldrar. De ställer upp så mycket på mig, hjälper mig när jag behöver det och stödjer mig. De är de bästa föräldrar man kan tänka sig och de har gett mig en fantastisk uppväxt. Jag har faktiskt fått en fantastisk grund att stå på. Moraliskt och känslomässigt. De har helt enkelt givit mig verktygen för att bli lika fina människor som de. Jag har aldrig varit bortskämd med materiella ting, men jag har alltid varit bortskämd med kärlek. Jag älskar min familj.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0